Kaffesnack

Koncentrerar mig på steg 1, espresso, att tampa jämnt och (lagom) hårt. Jag använder mätglas och klocka så att rätt mängd espresso rinner på rätt tid och att tampningen blir jämn. Gör om igen och igen. Skumning av lattemjölken börjar jag få till nu men jag brottas fortfarande med att få till mjölkskummet till cappuccinon. Ibland blir det några riktigt snygga skapelser medan nästa inte blir alls bra. Har fullt sjå med att försöka lära mig hur jag gjorde när det blev riktigt bra och vad jag gjorde annorlunda när det inte alls blev bra. Måste ge beröm till mina duktiga ”kollegor” som står ut med alla frågor och ger små tips så att jag skall bli bättre. Små små steg framåt under dagen. Funderar kring det här med upplevd kvalitet. Caféet har många rutiner kring rengöring och underhåll men inga rutiner kring att smaka på kaffet. Det borde vara en självklarhet. Många gånger sker nog en provsmakning ändå av personalen men det kan säkert bli lite godtyckligt beroende på vilket kaffe personalen för dagen föredrar.    Tredje dagen börjar det gå lite bättre. Sätter både första och andra latten och cappuccinon, sedan en djupdykning igen. Hög och jämn kvalitet är inte riktigt mitt signum som barista… Idag är det full fart och massor av kunder, jag förstår att man blir en duktig barista om man jobbat länge här. Börjar ändå så smått känna att grunderna sitter, nu är det bara hem och öva, öva öva.

Efter 12 år i kaffebranschen har jag haft förmånen att vara ”ny på jobbet” under några dagar i augusti. Under tre dagar praktiserade jag på Caffè Ritazza på Stockholms central. Det är just genom att jobba på café som många får ett djupare intresse för kaffe för att sedan gå vidare till rostning och inköp. Själv kommer jag från andra hållet och är här för att få mängdträning i att göra espresso, latte och cappuccino så jag sätts snart i arbete.

Vanlig espresso går hyfsat, men det stämmer nog vad domarna i Barista Cup brukar säga; det slarvas mycket med espresson. Bryggkaffet är Löfbergs Lilas ”Mountain High”, ett högvuxet, mjukt och fruktigt kaffe från Honduras medan espresson är Ritazzas egen ”Firenze”. Ingen i personalen kände till något om espressokaffets ursprung och från påsen kunde man inte uttyda mycket mer än att det var private label. Ett relativt syrligt kaffe med kort eftersmak, lite kärvt men det gjorde sig betydligt bättre med mjölk än som ren espresso. Chefen på caféet, vår artisan Jesper Hagberg, har däremot koll på espressokaffet och kan berätta att det består av 85% Peru/Colombia och 15% Indisk robusta. På eftermiddagen blir det riktigt mycket att göra och jag känner mig mest ivägen, frågar och frågar om, gör fel och tror aldrig att jag skall kunna hålla allt i huvudet som verkar så lätt för alla andra. Precis så här känns det ju att vara ny på jobbet!

Tony Broman kan kaffe! Han har jobbat med kaffe sedan slutet av 80 talet och man har hittat honom på det lila familjerosteriet sedan 1994. Jag träffar Tony, nyss hemkommen från ännu en kafferesa, denhär gången har han varit i Brasilien och Colombia. Han har besök ett antal plantage och sett hur årets skördar i Brasilien blivit lidande av allt regnande, nåt man enligt Tony måste se för att för en verklig bild av vad som händer på plantagen där man köper kaffe ifrån.

Finns det något kaffeland du inte varit i Tony?

–          Jag har inte varit i El Salvador, men planerar en resa dit

senare i år, berättar han.

Tony reser och han reser mycket.

–          Resorna berikar mig och mitt kunnande kring kaffet, man blir

aldrig fullärd. Att få träffa människorna på plantagen är ett måste för mig.

Respekten för kaffet och dom som odlar det är stor, på gränsen till gigantisk. Tony pratar passionerat om kaffet, människorna han träffar och kulturen i dom olika länderna han besöker.

Om man tvingar Tony att nämna ett favoritkaffe blir det YirgaCheffe från kaffets ursprungsland Etiopien, mer passande till hans personlighet kanske dock hans andra favoritkaffe är, nämligen kaffe från Kenya, kraftfullt och fylligt.

När man träffar Tony, blir man lätt kvar i hans sällskap, hans passion kring kaffet gör att man lyssnar, och gör det länge. Kärlek till det man håller på med kan man kalla det…..